weight.
Idealet är att man ska vara smal, benen ska inte gå ihop, magen ska vara platt men ändå ska man ha rumpa och bröst. Helt sjukt det går ju inte, man kan inte vara smal samtidigt som man har rumpa och bröst det går bara inte ihop helt enkelt. I och med detta har det blivit en hets emot idealet och alla tjatar om att man inte ska vara size sero och att det inte är bra och uppmanar till att man ska äta mer, vilket leder till att de som kanske är lite större eller väljer att bli lite större (för mycket större) tänker att de är fult friska, de kämpar emot size sero idealet. Men det är inte bra att väga för mycket heller. Nu ska jag vara typiskt svensk och säga att lagomt är bäst. Men det är sant, man kan väga för lite vilket absolut inte är bra men man kan också väga för mycket vilket inte heller är bra och egentligen handlar det inte ens om vikt eftersom att muskler väger också. Så att kolla på ett bmi för att se om man är under/överviktig är inte att rekomendera eftersom att muskler väger mer än fett.
Hur som helst, det jag stör mig på i denhär frågan är att anorextiska kroppar blir utpekade som äckliga och sjuka medan i vissa fall överviktiga kroppar blir utpekade som naturliga och vackra. Fast även de är sjukliga. Man kan dö av båda. Så därför vill jag poängtera att lagomt är bäst! Men vad allt egentligen handlar om är hur man själv känner sig. Man kanske tycker att jag kan bli lite mer vältränad och få bort fettet (som jag) men det betyder inte att jag har anorexi för det och tycker att de som har mer fett än mig är tjocka. Absolut inte men nu är det nästan som en trend att tycka att naturligt smala eller vältränade männirskor har anorexi medan överviktiga är naturliga och vackra. Detta är faktiskt skrämmande med tanke på att fler dör i övervikt än i anorexi.
Man kan säga att någon är för smal men man kan inte säga att någon är för tjock. Båda är lika kränkande.
Håller helt med miss Monroe men varför säger ingen stopp åt andra hållet?